Samhain celebration

  Jag tänder ljusen för det som ska förmultna och dö
För jorden som ska bära livet under skyddande snö

Jag tänder ljusen för allt jag har fått.
 För kärlek som har kommit och gått.

För välstånd och fyllda förråd,
 för utförda hjältedåd 
 
För framgång i stort och smått

Min dröm är röd

Jag har ett sårat hjärta

och en vilsen själ

Mina lemmar är kalla

och jag fryser snart ihjäl

Jag har ingenstans och ingen

för min tillit är redan död

Men jag har kvar min dröm om en ny värld

och den drömmen lyser röd

Erotisk kvällsdikt

Vid stängningsdags

Duschrummet var visst inte riktigt tömt

Vattnet faller våldsamt över alla andra ljud

Runda former, som imman halvvägs gömt

Lödder döljer, glider ner och blottar hud

Svampen formar vägar du ännu bara drömt

Du tänker att det ändå finns en gud

Sinnligt söker mjuka fingrar hemligheter

Häftigt häver du av heta andetag

Synen svindlar, du blir disig som av eter

Scenen gör din åtrå stark men kroppen svag

Så nära, inom räckhåll, mindre än en meter

Ångande av lust, av värme och behag

Blodet svallar, tyget spänner obönhörligt

Handen pressar ner det som vill ut

Målet för din blick blir allt mer rörligt

Om ett ögonblick kan allting vara slut

Det händer samtidigt, både centralt och förligt

Ofrivilligt formas unisont ett tjut

Tystnaden som sänker sig blir som ett dån

Du har inga möjligheter till reträtt

Hon tar sin handduk, går ut därifrån

Möter leende din blick och nickar lätt

Du står på svaga ben och flinar som ett fån

i byxor som behöver lämnas in på tvätt

Hemmakväll hos mig

Jag har det så fint här

fått det mesta på plats

Välstädat och prydligt

Mitt eget palats

Nog har jag lagt ner

både kropp och själ

för att det ska bli rätt

Tja, jo, det är det väl

Teven har kanaler

hur många som helst

och fler ska jag visst få

Det går som på räls

Ingår ju i hyran

så det är lika bra

att installera dem alla

De är nog bra att ha

Tacos och cola

i ljuslyktors sken

Kaffe och chokladbit

ska jag nog ha sen

Det är ändå lördag

så de hör liksom till

fast jag vet inte riktigt

om jag verkligen vill

Jag hittar rutiner

lite mer efter hand

Lever ganska enkelt

fast försöker ibland

särskilt på helgen

sätta guldkant på dan

Det känns lite märkligt

men man blir kanske van?

Allt är i sin ordning

jag har full kontroll

Om jag diskar i morgon

spelar nog ingen roll

Sängen är bäddad

Den väntar på mig

men den känns väldigt tom

och kall utan dig

Vi päron vi flyta

Du ville ha horan, dyrka madonnan,
båda i densamma
Jag kan inte jämföras med några såna,
Jag är urkvinnan, dottern, mamman
Du älskar förfallet och dekadensen
Söker dig dit så fort du får chansen
Du säljer dig för en slick
oftast blev det allt som du fick


Du vill ha det glassiga, skalet som glänser
Fetischlek är allt vad du vill
Jag söker mig långt bort från städernas gränser
och skyr alla som gör sig till
Herpes som knallrött läppstift förkläder
klamydia i en svart string av läder
Tänk att du kan bli så glad
av kadaver med vacker fasad


Du tar fyllebeteende för rock'n'roll
KOL med munstycke är så hot
Jag har sett alla missbrukets troll
i den sfären har jag allt stått
Du talar så högt om ditt farliga liv
och dina små missbrukaralternativ
Du refererar gärna med glöd
till ytliga vänners patetiska död


Och ändå så fin, så beläst och så rätt
föraktande underklassen
Jag är skeptisk till ditt överklassätt
En dag kanske du skurar dassen
Jag tror att du spelar så stor och pompös
för egentligen är du nog väldigt nervös
Din gren kan så lätt brytas av
Och hur glamourös blir din grav?

Bara jag

Lågan slocknar inför tygets dans med vinden

Det är bara jag

Ett vinddrag som en smekning över kinden

Du såg så ensam ut idag

Det är så svårt att låta bli

Jag känner det som rör sig inuti

Så stark är bara den som erkänner sig svag

En hårlock förs bort så försiktigt från din hals

utan ett ljud

Fast täcker åkte ner fryser du inte alls

Jag värmer mjukt din hud

Konturen av din höft precis så där

Så välbekant och så innerligt kär

Säg till om du inte längre vill,

Du kan så enkelt vända ryggen till

Du vet, jag skulle respektera ett förbud

Här rör sig inte mycket,

Det är bara jag

Dörren jämrar sig mot överstycket

gardinen rör sig svagt i drag

En säng som ingen annan sovit i

Fångenskapen i att vara fri

En natt som färdas mycket långsamt mot ännu en dag

Utanför dessa tjocka murar

når inte några ljud

Det är som något lurar, ängsligt kurar

Här finns inga änglar, ingen gud

Hit måste själen alltid återvända

innan gryning, annars kan det hända

Att den får fortsätta att fara vill

medan min kropp får lov att ligga still

Med sakta kallnande och bleknad hud

Chess

Det är ditt drag

din pjäs som går

Andlös jag står

kvar på den svarta rutan

Detta krig, alla slag

Vårt spel har

så få pjäser kvar

En står snart helt utan

Det är inget annat än ett spel

en melodram

Du siktar på en dam

Gör din offensiv

Jag för min del

bjuder upp till remi

till Tango Jalousie

bjuder inte död, men liv

Denna dam var aldrig riktigt vit

Din kung så svart

vet först inte vart

den ska gå

Finner bortom brädet ny invit

Även den rockerade damen

söker svaren utanför ramen

Försöker smyga bort på tå

Till tonerna av Tango Jalousie

det förnedrande utträdet

Pjäser lämnar brädet

Damen gör sorti

Den svarta kungen

omgrupperar grupper

Vänder sina trupper

mot ett nytt och lovande parti

Skogsrået

Långt, långt bortom ditt rätta element

Dina steg är ägda, din vilja är såld

en hetta i blodet som du aldrig förr känt

Du kapitulerar i hennes våld

Hennes hand i din vibrerar lätt

Hon rör sig sinnligt på huldrors sätt

Uråldrig är hungern hon tänt

Frostvit brudbädd i månens sken

En kyla som bränner din hetta till is

Du knäfaller mellan pärlvita ben

Fattar kalken på altarets lingonris

Hennes armar lyfter dig rätt

Hon möter dig smidigt på huldrors sätt

Din åtrå är hård som sten

 

Pärlväv av frusen dagg kröner en brud

i gryningens skarpa ljus

långt bortom församling utan ring, utan gud

långt bort från heliga hus

Hon vänder ryggen mot en stam

Du ser bara det hon vill lyfta fram

Kanske pärlorna är blott grus?

Solen väcker din själ till liv

Din kropp är åter din egen

Hemvägen känner först tvekande kliv

Sedan ökar du mer och mer stegen

Men så länge du skymtas från skogens bryn

är du ett naturväsens vackraste syn

I natt var du hennes egen

I löften om kärlek förtegen

Din plats är hos folket i byn

Om prinsar och troll

Ett gammalt bergatroll sitter och minns

Lyckligare tider, i en saga om en prins.

I skogens skugga vandrade de båda hand i hand

De kunde inte visa sig i människornas land.

Prinsen hade plikter gent emot sitt folk

Trollets hjärta värkte som stunget av en dolk

Det visste mer än prinsen, ty han var alltför ung

Att det är ännu svårare att avvika som kung

En dag måste bergatrollet fatta sitt beslut

Det reste sig på tunga ben och gick i skogen ut.

Måtte prinsen finna, medan han är ung

en värdigare drottning än ett troll, tills han blir kung

Måtte han bli lycklig, framgångsrik och klok

och bara minnas trollet som något ur en bok

Bergatrollets hjärta var inte gjort av sten

Det vandrar nu i evighet på sina tunga ben.

Trollet salta tårar vattnar än i dag dess stig

ty prinsens sista ord till det, de var ”Jag älskar dig”

Ataraxblues

Ska sova strax
ifall jag får
Det finns gränser, vart de nu går
för var och en som mår
så här,
Tusen knivar som skär
för det är
för längesen dags
Ett sånt jävla nederlag
Så svag
är jag. Är det jag?
Som tar en Atarax?

Kaos är granne med Gud

Det påstår Jonas Gardell i alla fall, och jag tror mer på honom än jag någonsin har gjort på någon gud. Ja, jag tror på Mark också. Han är klok.

Jag är ännu en främling här

ingen granne har jag sett

men hör bara på, rena sanningen är:

(men ifrågasätt inte mitt vett)

I den andra porten, där de är rädda för ljud

Där bor den där figuren som heter Gud

Hur jag vet det ska jag säga dig:

För att Kaos bor hemma hos mig

Nu har jag bott här i en hel månad

det har funkat helt okej

Inget förstört, har inte blivit rånad

fast det saknas en och annan grej

Vaktmästarna har glömt en del

Det är delvis mitt eget fel

Och alla mina saker, vad ska jag göra med dem

det är mycket som inte har hittat sitt hem.

Jag ska ta ett tag i kväll igen

Sätta upp lite belysning

Plocka och fundera sen

varför grannen får en sån rysning

Av att jag borrar ett par hål

Det är visst nåt de inte tål

Kanske mina slagborrljud

har misshagat de kristnas Gud?

Jag tror jag har kläm på alltihop

jag tror Gud är rädd för mig

det blir inga mer hallelujarop

och inga religiösa krig

Och slut blir det på psalmesång

i min grannes trappuppgång

För när jag får ordning hos mig

Då får Gud faktiskt flytta på sig.

Nya stövlar

Nya stövlar

samma gamla ben

Nygammal spänning

självförbränning

Ett återsken

Svarta strumpor

glänsande nylon

Vaknande sinne

lusten i ett minne

långt bortifrån

Främmande ögon

lysten sammetsblick

Åtråns heta låga

obesvarad fråga

Gamla fötter

i nya stövlar

vände om och gick

Månen säger

I nedan ska vi avsluta, begrunda det som varit för att vila under mörkmånens energilösa mörker. När månen åter är i ny börjar vi med nya projekt, sår nya frön för en lyckosam skörd, både i hjärta, själ och ande. Gå i kärlek, gå i frid

Det är dags att gå nu

säger månen

Du får inte hålla på nu

Din tankes hand får inte smeka

säger månen

Ditt hjärtas tårar kan inte beveka

Du får inte hela mer där

säger månen

Och låta själen ligga ner där

Släpp ditt tag i kärlek

säger månen

Släpp ditt tag i tid

Släpp och minns det vackra

Släpp och gå i frid

 

Darkest before dawn?

 

Nattlig vind

Mörkaste natt

förunderlig stillhet

En varm vind

kysser varligt en kind

En strimma av ljus

tinar iskall smärta

i själens innersta hus

Lyser frid i ett hjärta

En varm vind

som en mjuk, len kind

förunderligt stilla

mot din

Helande händer

I natt vandrade mina händer över din kropp

De fann så mycket smärta

Läkningen tar tid, men det finns hopp

Så länge det finns kärlek i ditt hjärta

Varje natt ska jag ta en bit

av smärtan och dra den över hit

Blanda ihop den med min egen

I tvåtusen grader gräddas den degen

Sen matar jag hjärtats fåglar med den

och då är vi helade sen, min vän

 

 

Bilder

Det fanns en man

en pojke ibland

en hanne, primitiv och stark

Han slog undan hennes mark

hon föll

hon tog

hon njöt

skamlöst

Det fanns en tid

den hann ikapp

en spegelbild av ensamheten

hon sprang

hon grät

hon dog

inombords

det fanns en bild

den tvang sig på

hon såg en gammal kvinna

Den orätta ullen

Eldbelyst rör sig

kvinnoskepnad i natten

dansande på glöd

mot horisonten

silhuetter i väntan

korsar sig med stål

gudfruktigt slaktar

rättfärdiga riddare

lamm av annan ull