Skogsrået

Långt, långt bortom ditt rätta element

Dina steg är ägda, din vilja är såld

en hetta i blodet som du aldrig förr känt

Du kapitulerar i hennes våld

Hennes hand i din vibrerar lätt

Hon rör sig sinnligt på huldrors sätt

Uråldrig är hungern hon tänt

Frostvit brudbädd i månens sken

En kyla som bränner din hetta till is

Du knäfaller mellan pärlvita ben

Fattar kalken på altarets lingonris

Hennes armar lyfter dig rätt

Hon möter dig smidigt på huldrors sätt

Din åtrå är hård som sten

 

Pärlväv av frusen dagg kröner en brud

i gryningens skarpa ljus

långt bortom församling utan ring, utan gud

långt bort från heliga hus

Hon vänder ryggen mot en stam

Du ser bara det hon vill lyfta fram

Kanske pärlorna är blott grus?

Solen väcker din själ till liv

Din kropp är åter din egen

Hemvägen känner först tvekande kliv

Sedan ökar du mer och mer stegen

Men så länge du skymtas från skogens bryn

är du ett naturväsens vackraste syn

I natt var du hennes egen

I löften om kärlek förtegen

Din plats är hos folket i byn