Skägg-och kukguden

Trippel tanka om den patriarkala monoteismens galenskaper

Hur trovärdig är

en skägg- och kukgud

med abortförbud

och kvinnomordsagenda

med mördare utsända

Hur kan någon tro

på ett överlägset folk

som gör sig till tolk

för mannens avgudabild

slaktande oskyldiga

Bränn ner var kyrka

synagoga och moské

och giv oss styrka

Att bygga en tillvaro

där allt som skapats får bo

Slitas itu

Så stor är kärleken

att den sväljer oss hela

Allt vill jag ge er

allt ska vi dela

 

Så stor är rädslan,

den tar all min kraft,

att ni ska tas ifrån mig,

liksom lyckan jag haft

 

Så stor är sorgen

att den äger mig än

Tårar som frusit

har tinat igen

 

Så stor är ändå kärleken

att den övervinner allt

Vi värmer varandra

när det blåser kallt

 

Så stor är ändå lyckan

miraklet som är ni

som snusar i min famn

i fullständig harmoni

 

Så stor är ändå glädjen

att sorgen måste vika

För de som äger kärleken

är så ofattbart rika

 

Så små är ni ännu

men så stora i mitt hjärta

Ni skulle helt enkelt inte

få plats utan all denna smärta

 

 

 

Samhain celebration

  Jag tänder ljusen för det som ska förmultna och dö
För jorden som ska bära livet under skyddande snö

Jag tänder ljusen för allt jag har fått.
 För kärlek som har kommit och gått.

För välstånd och fyllda förråd,
 för utförda hjältedåd 
 
För framgång i stort och smått

Min dröm är röd

Jag har ett sårat hjärta

och en vilsen själ

Mina lemmar är kalla

och jag fryser snart ihjäl

Jag har ingenstans och ingen

för min tillit är redan död

Men jag har kvar min dröm om en ny värld

och den drömmen lyser röd

Erotisk kvällsdikt

Vid stängningsdags

Duschrummet var visst inte riktigt tömt

Vattnet faller våldsamt över alla andra ljud

Runda former, som imman halvvägs gömt

Lödder döljer, glider ner och blottar hud

Svampen formar vägar du ännu bara drömt

Du tänker att det ändå finns en gud

Sinnligt söker mjuka fingrar hemligheter

Häftigt häver du av heta andetag

Synen svindlar, du blir disig som av eter

Scenen gör din åtrå stark men kroppen svag

Så nära, inom räckhåll, mindre än en meter

Ångande av lust, av värme och behag

Blodet svallar, tyget spänner obönhörligt

Handen pressar ner det som vill ut

Målet för din blick blir allt mer rörligt

Om ett ögonblick kan allting vara slut

Det händer samtidigt, både centralt och förligt

Ofrivilligt formas unisont ett tjut

Tystnaden som sänker sig blir som ett dån

Du har inga möjligheter till reträtt

Hon tar sin handduk, går ut därifrån

Möter leende din blick och nickar lätt

Du står på svaga ben och flinar som ett fån

i byxor som behöver lämnas in på tvätt

Hemmakväll hos mig

Jag har det så fint här

fått det mesta på plats

Välstädat och prydligt

Mitt eget palats

Nog har jag lagt ner

både kropp och själ

för att det ska bli rätt

Tja, jo, det är det väl

Teven har kanaler

hur många som helst

och fler ska jag visst få

Det går som på räls

Ingår ju i hyran

så det är lika bra

att installera dem alla

De är nog bra att ha

Tacos och cola

i ljuslyktors sken

Kaffe och chokladbit

ska jag nog ha sen

Det är ändå lördag

så de hör liksom till

fast jag vet inte riktigt

om jag verkligen vill

Jag hittar rutiner

lite mer efter hand

Lever ganska enkelt

fast försöker ibland

särskilt på helgen

sätta guldkant på dan

Det känns lite märkligt

men man blir kanske van?

Allt är i sin ordning

jag har full kontroll

Om jag diskar i morgon

spelar nog ingen roll

Sängen är bäddad

Den väntar på mig

men den känns väldigt tom

och kall utan dig

Vi päron vi flyta

Du ville ha horan, dyrka madonnan,
båda i densamma
Jag kan inte jämföras med några såna,
Jag är urkvinnan, dottern, mamman
Du älskar förfallet och dekadensen
Söker dig dit så fort du får chansen
Du säljer dig för en slick
oftast blev det allt som du fick


Du vill ha det glassiga, skalet som glänser
Fetischlek är allt vad du vill
Jag söker mig långt bort från städernas gränser
och skyr alla som gör sig till
Herpes som knallrött läppstift förkläder
klamydia i en svart string av läder
Tänk att du kan bli så glad
av kadaver med vacker fasad


Du tar fyllebeteende för rock'n'roll
KOL med munstycke är så hot
Jag har sett alla missbrukets troll
i den sfären har jag allt stått
Du talar så högt om ditt farliga liv
och dina små missbrukaralternativ
Du refererar gärna med glöd
till ytliga vänners patetiska död


Och ändå så fin, så beläst och så rätt
föraktande underklassen
Jag är skeptisk till ditt överklassätt
En dag kanske du skurar dassen
Jag tror att du spelar så stor och pompös
för egentligen är du nog väldigt nervös
Din gren kan så lätt brytas av
Och hur glamourös blir din grav?

Bara jag

Lågan slocknar inför tygets dans med vinden

Det är bara jag

Ett vinddrag som en smekning över kinden

Du såg så ensam ut idag

Det är så svårt att låta bli

Jag känner det som rör sig inuti

Så stark är bara den som erkänner sig svag

En hårlock förs bort så försiktigt från din hals

utan ett ljud

Fast täcker åkte ner fryser du inte alls

Jag värmer mjukt din hud

Konturen av din höft precis så där

Så välbekant och så innerligt kär

Säg till om du inte längre vill,

Du kan så enkelt vända ryggen till

Du vet, jag skulle respektera ett förbud

Här rör sig inte mycket,

Det är bara jag

Dörren jämrar sig mot överstycket

gardinen rör sig svagt i drag

En säng som ingen annan sovit i

Fångenskapen i att vara fri

En natt som färdas mycket långsamt mot ännu en dag

Utanför dessa tjocka murar

når inte några ljud

Det är som något lurar, ängsligt kurar

Här finns inga änglar, ingen gud

Hit måste själen alltid återvända

innan gryning, annars kan det hända

Att den får fortsätta att fara vill

medan min kropp får lov att ligga still

Med sakta kallnande och bleknad hud

Chess

Det är ditt drag

din pjäs som går

Andlös jag står

kvar på den svarta rutan

Detta krig, alla slag

Vårt spel har

så få pjäser kvar

En står snart helt utan

Det är inget annat än ett spel

en melodram

Du siktar på en dam

Gör din offensiv

Jag för min del

bjuder upp till remi

till Tango Jalousie

bjuder inte död, men liv

Denna dam var aldrig riktigt vit

Din kung så svart

vet först inte vart

den ska gå

Finner bortom brädet ny invit

Även den rockerade damen

söker svaren utanför ramen

Försöker smyga bort på tå

Till tonerna av Tango Jalousie

det förnedrande utträdet

Pjäser lämnar brädet

Damen gör sorti

Den svarta kungen

omgrupperar grupper

Vänder sina trupper

mot ett nytt och lovande parti

Skogsrået

Långt, långt bortom ditt rätta element

Dina steg är ägda, din vilja är såld

en hetta i blodet som du aldrig förr känt

Du kapitulerar i hennes våld

Hennes hand i din vibrerar lätt

Hon rör sig sinnligt på huldrors sätt

Uråldrig är hungern hon tänt

Frostvit brudbädd i månens sken

En kyla som bränner din hetta till is

Du knäfaller mellan pärlvita ben

Fattar kalken på altarets lingonris

Hennes armar lyfter dig rätt

Hon möter dig smidigt på huldrors sätt

Din åtrå är hård som sten

 

Pärlväv av frusen dagg kröner en brud

i gryningens skarpa ljus

långt bortom församling utan ring, utan gud

långt bort från heliga hus

Hon vänder ryggen mot en stam

Du ser bara det hon vill lyfta fram

Kanske pärlorna är blott grus?

Solen väcker din själ till liv

Din kropp är åter din egen

Hemvägen känner först tvekande kliv

Sedan ökar du mer och mer stegen

Men så länge du skymtas från skogens bryn

är du ett naturväsens vackraste syn

I natt var du hennes egen

I löften om kärlek förtegen

Din plats är hos folket i byn

Om prinsar och troll

Ett gammalt bergatroll sitter och minns

Lyckligare tider, i en saga om en prins.

I skogens skugga vandrade de båda hand i hand

De kunde inte visa sig i människornas land.

Prinsen hade plikter gent emot sitt folk

Trollets hjärta värkte som stunget av en dolk

Det visste mer än prinsen, ty han var alltför ung

Att det är ännu svårare att avvika som kung

En dag måste bergatrollet fatta sitt beslut

Det reste sig på tunga ben och gick i skogen ut.

Måtte prinsen finna, medan han är ung

en värdigare drottning än ett troll, tills han blir kung

Måtte han bli lycklig, framgångsrik och klok

och bara minnas trollet som något ur en bok

Bergatrollets hjärta var inte gjort av sten

Det vandrar nu i evighet på sina tunga ben.

Trollet salta tårar vattnar än i dag dess stig

ty prinsens sista ord till det, de var ”Jag älskar dig”

Ataraxblues

Ska sova strax
ifall jag får
Det finns gränser, vart de nu går
för var och en som mår
så här,
Tusen knivar som skär
för det är
för längesen dags
Ett sånt jävla nederlag
Så svag
är jag. Är det jag?
Som tar en Atarax?

Kaos är granne med Gud

Det påstår Jonas Gardell i alla fall, och jag tror mer på honom än jag någonsin har gjort på någon gud. Ja, jag tror på Mark också. Han är klok.

Jag är ännu en främling här

ingen granne har jag sett

men hör bara på, rena sanningen är:

(men ifrågasätt inte mitt vett)

I den andra porten, där de är rädda för ljud

Där bor den där figuren som heter Gud

Hur jag vet det ska jag säga dig:

För att Kaos bor hemma hos mig

Nu har jag bott här i en hel månad

det har funkat helt okej

Inget förstört, har inte blivit rånad

fast det saknas en och annan grej

Vaktmästarna har glömt en del

Det är delvis mitt eget fel

Och alla mina saker, vad ska jag göra med dem

det är mycket som inte har hittat sitt hem.

Jag ska ta ett tag i kväll igen

Sätta upp lite belysning

Plocka och fundera sen

varför grannen får en sån rysning

Av att jag borrar ett par hål

Det är visst nåt de inte tål

Kanske mina slagborrljud

har misshagat de kristnas Gud?

Jag tror jag har kläm på alltihop

jag tror Gud är rädd för mig

det blir inga mer hallelujarop

och inga religiösa krig

Och slut blir det på psalmesång

i min grannes trappuppgång

För när jag får ordning hos mig

Då får Gud faktiskt flytta på sig.

Nya stövlar

Nya stövlar

samma gamla ben

Nygammal spänning

självförbränning

Ett återsken

Svarta strumpor

glänsande nylon

Vaknande sinne

lusten i ett minne

långt bortifrån

Främmande ögon

lysten sammetsblick

Åtråns heta låga

obesvarad fråga

Gamla fötter

i nya stövlar

vände om och gick

Månen säger

I nedan ska vi avsluta, begrunda det som varit för att vila under mörkmånens energilösa mörker. När månen åter är i ny börjar vi med nya projekt, sår nya frön för en lyckosam skörd, både i hjärta, själ och ande. Gå i kärlek, gå i frid

Det är dags att gå nu

säger månen

Du får inte hålla på nu

Din tankes hand får inte smeka

säger månen

Ditt hjärtas tårar kan inte beveka

Du får inte hela mer där

säger månen

Och låta själen ligga ner där

Släpp ditt tag i kärlek

säger månen

Släpp ditt tag i tid

Släpp och minns det vackra

Släpp och gå i frid

 

Darkest before dawn?

 

Nattlig vind

Mörkaste natt

förunderlig stillhet

En varm vind

kysser varligt en kind

En strimma av ljus

tinar iskall smärta

i själens innersta hus

Lyser frid i ett hjärta

En varm vind

som en mjuk, len kind

förunderligt stilla

mot din

Helande händer

I natt vandrade mina händer över din kropp

De fann så mycket smärta

Läkningen tar tid, men det finns hopp

Så länge det finns kärlek i ditt hjärta

Varje natt ska jag ta en bit

av smärtan och dra den över hit

Blanda ihop den med min egen

I tvåtusen grader gräddas den degen

Sen matar jag hjärtats fåglar med den

och då är vi helade sen, min vän

 

 

Bilder

Det fanns en man

en pojke ibland

en hanne, primitiv och stark

Han slog undan hennes mark

hon föll

hon tog

hon njöt

skamlöst

Det fanns en tid

den hann ikapp

en spegelbild av ensamheten

hon sprang

hon grät

hon dog

inombords

det fanns en bild

den tvang sig på

hon såg en gammal kvinna

Den orätta ullen

Eldbelyst rör sig

kvinnoskepnad i natten

dansande på glöd

mot horisonten

silhuetter i väntan

korsar sig med stål

gudfruktigt slaktar

rättfärdiga riddare

lamm av annan ull

Avbrott

I vargtimmen kom hon hem

darrande, matt i varje lem

minnen av barfota dans

på ett kalhygge någonstans

men fötter i kylande mossa och bär

syntes när hon tittade där

klädda i röda skor

Av blygsel föll hennes blick

Tordes ej möta den hon fick

under dansen den natten

ovan eld, under vatten

hörde, sjöng de manande orden

som kom från kroppen, från månen, ur jorden

Där allt det fördolda bor

en trånad så stark vällde fram

Hon gav sig själv som ett offerlamm

i en urgammal fruktbarhetsrit

Magin var ren och månskensvit

Så genom skogen och rymden det röt

All magi det vrålet bröt

En kraft obestämbar och stor

I trans i flykt över ris och snår

i land där inga vägar går

De oynliga visade vägen

för de flyende stegen

Ännu hörde hon sejdesången

vid porten, uppför trappuppgången

Någonting vet var hon bor

 

Riten som så bryskt blev bruten

strävar att bli återknuten

Än fullmånens glans är kvar

den fulla styrkan nu den har

Natten bjuder än en chans

till fullbordad månskensdans

På hennes mod allt nu beror

 

 

 

Men vad du nu än tror

så hade hon inte röda skor

De ska stå kvar i skåpet

i sovrummet

i lägenheten

i hyreshuset

 där hon bor

Hon törs inte titta där

Vill inte veta hur det är

Fokusera, rena, meditera

nattens resa preparera

Ta bort dessa röda skor!

något ondskefullt i dem bor

 

Månen och prästinnan

Björkveden höggs, torkades, sågades och klövs för denna stund.

Bålet tändes, vårdades, bädden krattades till fulländning

Vinden höll andan, prästinnan var kommen

Andas mörker

Doftar höst

Mättad måne går

Strålar tar en lustfylld tur

över skuldra, rundar bröst

En hunger svår

följer mjukt varmvit kontur

över höft, mellan lår

Ögon glänser inåtvänt

Månens kraft har blodet tänt

Dans på kol och bränder

Sejden söker väsen ut

Krafter söker, kräver sin tribut

Ånga stiger, glöden falnar så till slut

Prästinnans varma länder

sökts av tänder, hårda händer

Droppars glöd i blekblå ränder

Vacklar

Trevar

Finner vägen

Andas mörker

Doftar höst

Kryp

 Be careful with your wishes, 

be sure it is your will

'cause one day in the future

they just might fulfill

Hon lockar med sin kyla

Motståndet bryter

normen

Du tvekar

Dras in av din längtan

Hon hånar din vekhet

Grymheten eggar

egot

Du satsar

Slås ut av hennes likgiltighet

Du kryper till korset

Underkastelsen kräver

Piskan

Du vinner

Tar emot din belöning på knä

Den stora sömnen

 Sömnen blir allt bättre, eller värre... skulle kunna sova i evighet... Bra eller dåligt?


Sova och somna om och sova... Eftermiddag blev kväll och sömnen väntar på natt..
Ber teven om hjälp att vakna... vakna är att sakna...
somna, sova och sova söka sömnens svar
Kan inte stanna kvar
Det finns en dörr som leder bort från förr
men var?
Väggar sluter sig släta
Ormen som vill kväva, äta

Vakna, vakna NU
och slit itu
mardrömmen om svek
om lögner, om bedrägeri
Stilla konstatera
att jag var en fånge
likväl skyldig,
djupt däri
Börja sluta minnas
osynligheten, priset  för att inte finnas

Erkänn interaktionen 
Omfamna och bekräfta personen
bakom frustrationen
Upprepa aldrig dessa grymma fel
Vetskapen så svår att veta
när rekylen slår
 Några revben går, de skär
osynliga sår 
där pulserar heta
strålar ur rupterad lungartär

Så gjorde jag i fullständig medvetenhet
trots alla varningssignalerna jag fick
Så bred, ändå så svår var vägen som jag gick
Eller smög, i största hemlighet
Allt för att få vara där
förblindad av förtärande begär
Ja, jag vet,
jag visste nog hela tiden hur
det skulle bli min egen tur
Viskningarna från en inre domedagsprofet

Sova, vila tills det kommer en ny dag
med förlåtelse, bekräftelse av ett slaget jag
Sova, drömma om en ny, en bättre tid
där människor får finnas,
ingen mer behöver minnas
livet innan sanningen tog vid
Sova, drömma, i en vacker fantasi
drömmen har så mycket kärlek inuti
Kärleken som har en helt annan natur
som läker själen, villkorslös och ärlig,
härlig är den, kärleken till små och stora djur

Is

Isklump blytung
i ångestfyllt mellangärde
under hjärtat
som slår tomma slag
utan mål

Isen kommer
av tårar som rinner och rinner
under natten
från ögon som inte ser
sin älskade

Iskylan i magen
tinar sakta, sakta under dagen
i värmen
bland dem som bryr sig om
på riktigt

Å andra sidan

Viljan är ett vapen
där motståndarna heter
Förnuft och Känsla
å ena sidan
och
Stolthet och Fördom
mitt emot

Livet är en saga
där sidorna är många
Texten är svårtydd
å ena sidan
men
Döden kanske bara
ett YouTubeklipp

Världen är en dröm
som handlar om
Kärlek och lycka
å ena sidan
fast
Det är maran som flätar
morgondagens frisyr

Destination okänd

Jag ville så gärna åka med det tåget. Det gick inte till min station, det gick inte alls dit jag skulle.

Jag drömde om att få åka med. All min tid fylldes av tankar på om och hur, samt hur jag skulle kunna låta bli. Jag skulle ju komma fel, och jag skulle kanske aldrig hitta hem igen.

Det gick inte ens att köpa en biljett. Jag hade inte rätt valuta.

Med öppna ögon kastade jag mig in i en godsvagn. Det sista jag såg var några ljus i höstmörkret innan den tunga luckan gled igen.

Jag blundade hela resan. Jag blundade av rädsla för vad jag hade gjort. Jag blundade av rädsla för vart jag skulle hamna. Medan jag blundade fantiserade jag om de fantastiska platser tåget skulle passera, och om den lyckliga staden vid ändstationen.

Under resans gång tilltog mardrömmarna. Det undermedvetna talade till mig varje natt.

Det var då, om nätterna jag tvingades erkänna att jag levde på en lögn. Att jag ljög för mig själv.

”Ändstationen finns inte. Bara resan. Och jag är en fripassagerare, och när som helst kan jag bli upptäckt och kastad av tåget.”

Ångesten väckte mig långt före gryningen varje morgon. Jag såg hur det dagades i springorna ovanför skjutdörren. Med darrande röst började jag åter berätta de uttjatade sagorna för mig själv, om hur många vackra platser tåget passerade med mig. Hur storslaget allt var vid ändstationen, där jag skulle bo och leva lycklig i alla mina dagar. Den lilla rösten i magen ropade ”Nej, nej”

Ett par gånger kikade jag mellan fingrarna, och det jag såg fick mig att kasta mig handlöst nerför banvallen. Jag blev svårt skadad. Jag fick mig ordentliga läxor. Men tåget stod stilla på perrongen och väntade var gång. Väntade, visste...

Men sanningen är starkare än drömmen. Smärtorna jag bar på talade till mig både dag och natt. Jag kunde inte koncentrera mig på sagorna. Jag kunde inte sova, och mardrömmarna byttes ut mot tankar. Inga vackra tankar. Min förödmjukelse växte. Vart trodde jag att jag var på väg? Fripassageraren? Lodisen? Inga lodare i Shangri-La!

Mina ögon hade öppnats. Med öppna ögon steg jag av tåget. Inte ens tårarna lyckades förblinda mig när jag gick bort från godsvagnen, rakt ut där inga järnvägsspår finns.

Jag vet inte vart jag är på väg. Jag ser fortfarande inte klart för tårarna, men jag vet att jag måste göra min resa. Jag ska göra den till fots och med öppna ögon. Aldrig sätta skönheten före sanningen, alltid lyssna till den inre rösten.

Lyckan finns inte där borta, i änden av resan.

Lyckan finns i ett barns skratt, i en katts mjuka päls, i fågelsången en tidig vårmorgon. Lyckan finns i tröttheten efter ett gott dagsverke. I en måltid delad med de nära och kära. Lyckan kan man inte stjäla, inte köpa eller låna och inte låtsas. Lyckan finns där sanningen finns. I hjärtat.

Black is black

 Nu har jag inga texter kvar på poeter.se. Skönt att sätta punkt, men samtidigt väldigt sorgligt. 

Kvällens text är ett riktigt depp-frosseri. Hoppas morgondagens blir bättre.

Stora stenen

Det finns verkligen ingenstans

och ingenting att sakna om det inte fanns

Vad är vitsen med att äta, dricka, knulla

Stora stenen lovar krossa dig, den har redan börjat rulla

Mänskligt epitel, ben, snor, blod och skit

återgår till myllan under ton av grå granit

Någon ville att du skulle vara här

En tillvaro med kanske kärlek, glädje och besvär

men ingen sade varför eller hur

En ser hem och trygghet där en annan ser en bur

syntetiskt liv artificiell harmoni

posera, konsumera, figurera, klickas fram i galleri

Ingen av dina frågor passar utbudet av färdiga svar

Stora stenen lovar evig frid och frihet om du törs stå kvar

Stora stenen bjuder upp till kvällens sista dans

Så klingar sången ut om din betydelse och relevans

Slutgiltig plundring av poeter.se/forger

HC Andersen igen

Julgranen

Ungdom

Skönhet

Så enkelt, så lätt

Mogna

I stillhet

Att växa är din rätt



Hotet

Lockelsen

Så frestande, så svårt

Brinna

Och brännas

I rampljuset, kallt och hårt



Femton

Minuter

Din storhetstid är slut

Förbrukad

Kasserad

I tystnad bakvägen ut

2010.12.16 poeter.se




inget enbart svart eller vitt

ingen först eller sist

alla sätter spår

Mezzo

Återkommande

är allt

Under solen

Runt solen

Över alltet

Överallt

Ingen linje

är

så rät

att den aldrig

upplever

Mötet

med

sig själv

och Aldrig

är

bara

ett ord

och

Tiden

bara

en dröm

2011.01.25 poeter.se

 

Jag är här. Jag orkar bara inte. Inte just nu. Kanske sen. Eller kanske inte. Förlåt. (eller)

Inte bara Gary Moore

Och de dör

De bara dör

Hjältarna

Ingen hjältedöd

Bara ålderdomsdöd

Sjukdomsdöd

ynkedomsdöd

Och det blir mindre och mindre kvar

Och det går bara fortare och fortare

Gatloppet

Och du snubblar

Och du faller

Igen

Och igen

Och ingen

Ingen

Hjälper dig upp

Och du är kall

Och du är ensam

Och det finns ingen väg

Tillbaka
2011.02.09 poeter.se




http://www.youtube.com/watch?v=9DqK2PkFgtw&feature=youtu.be

Mörkret i ljuset

Det hade varit trevligt att se solens återkomst från ditt fönster, det hade det visst, det. Jag var just i det magiska ögonblicket upptagen, för jag sprang i den gnistrande snön och jagade allt som glittrade och glänste. Det var en vidunderlig energi i det där solskenet, och jag levde alldeles för högt på de glädjens endorfiner som det gav. Idag lever jag och min ångest i dunklet bakom fällda persienner. Den hårda smällen i brevlådan slår upp ett stort hål i bröstet och reklambladet för lyxiga hotellvistelser ter sig som ett hotelsebrev. Är det bättre att aldrig uppleva ljuset, är det bättre att sluta hoppas, att gå rakryggad in i mörkret? Blir inte mörkret så mörkt just för att ljuset finns? Rädslan så stor just för att förringa glädjen? Är morgondagen en dag som igår eller en dag som idag? Ligger hoppet i förnedringen, ligger meningen i meningslösheten, bor livet i dödsångesten? Ljuset, det förbannade ljuset, det gör allt så mörkt!

2011.02.09 poeter.se

En gåta från forger. Kan du svaret?

Svårt att säga

Huvudet i händerna,

korten på bordet

Handen på hjärtat,

vilket är ordet?

 

2011.02.17 poeter.se

 

Homo homini lupus

Vargen

Genom den mörka skogen

Över den sjungande isen

Skräckens stramande andetag

Blodets väsande bana

Måste följa spåret

Måste möta vargen

Måste bända käkar

Sära tänder

Lossa bytet

Hjärtat

Mitt hjärta

Tog vargen

Grova gula tänders grepp

Starka gråa bens flykt

Måste hinna ikapp

Måste möta min varg

Måste ta denna kamp

Ett skrovmål

Eller

Ett liv

2011.03.01 poeter.se



Inspiration från Mow Dean

Skarpa kanter

Vi ska slipas mot andra, mot varandra tills våra skarpa kanter har nötts släta och lena.

Vad händer sen?

Anpassbarhetens nästan-närhet glappar i tveksamhet.

Vem är jag?

Tänk om min brottyta har en motsvarighet hos dig, kant i kant, utsökt passform

Hur går det då?

Om alla ojämnheter har nötts bort, om vi har tappat vårt unika jag

Känner vi då alls igen varandra?

Blir vi då inte bara

Två till som alla andra?

2011.03.21 poeter.se



En rimsaga bara

Den svarta kattens påsk

Vi blir båda likadana varje vår

Och nu är tiden inne även i år

Man blir varm och stirrig, blommar liksom upp

Som när hönorna åbäkar sig kring sin tupp

Det drar ihop sig till ännu en färd

Upp genom skyn till en främmande värld



Jag håller hårt i hennes sjal

Mina tassar är små och kvasten är smal

Långt där nere syns vägar och små hus

Det svindlar, jag ångrar min nyss ätna mus

Nu syns där nere eldar brinna

Ta ner oss försiktigt, förbaskade kvinna!



Vi hälsar varandra i lågornas sken

Med svansar tjocka och på spända ben

Strider ska utkämpas denna natt

Om vem som blir årets mästerkatt

Den titeln som jag en gång bar

I betydligt yngre, fornstora dar



När strider och festande pågår som bäst

Smyger jag bort från slagsmål och fest

Vid vatten av silver, vid prasslande vass

Hon sitter behagfullt och slickar sin tass

Mitt hjärta sväller, min hållning blir tam

Vid den grönskimrande blicken från min dam



Tinningar gnids, svansar slår krok

Som Snövit är hon båd' god, vacker och klok

Snövit är hennes päls och så len

Jag blir mjuk i mina gamla stela ben

Jag vet vad som väntar även i år

Vad katter som längtat att ge också får



I morgonens bleka, kyliga dis

Känns allt på ett annat, mer ömtåligt vis

Vemodet, längtan som redan svider

Att leva åtskilda så långa tider

Men vid påsk varje år på samma plats

Tar en ny kull av svartvita kattungar sats
2011.04.22 poeter.se




Ungdomligt oförstånd

Johannisnatt

Johannisnatt på blomsteräng

En lek utan skyddsräcke

Klöverblommmor är vår säng

stjärnorna vårt täcke

Dina ögons glans av åtrå

bär på fruktan likaså

Hur har vi hamnat här

vart leder vårt begär



Johannisnatt så blek och kort

Snart leken är till ända

När solen jagar dimman bort

vad kommer då att hända

Dina ögons blänk av gråt

skälvande av ett förlåt

Hur ska vi komma hem

och vad är hem, för vem



Johannisnatt ett minne blott

Som bleknat under åren

Att aldrig ses mer blev vår lott

igenväxta är spåren

Dina ögon kanske blänker till

av minnet om du törs och vill

av kärlek ung och öm

som fick förbli en dröm

2011.06.20 poeter.se

Doft

Det finns en doft

bakom skåpets dörr

Den väcker upp

något ifrån förr

En känsla som

gör hjärtat vekt

Även om

minnet är helt blekt



Det står en doft

kring ett gammalt skrin

Den ger en touche

åt fantasin

Som en konnässör

inför sällsynt vin

Blir du storögd, rörd

Grips av euforin



Det är en doft

av en lycklig tid

Den ger dig alltid

en särskild frid

Som ett slags hopp

som aldrig dör

Om att någonstans finns

det du lever för

2011.07.16 poeter.se





Alva Johnssons 'vem skriver mina texter' startade min inre skrivare idag

Min inre skrivare

Är en svårflörtad filur

Låter orden flöda

Med en gnutta tur

Men när jag så gärna vill

Då kniper den rackaren till

Och inte en rad får jag ur.



Min inre poet

Tål ingen stress

När jag vill för mycket

Blir den trött och less

Men om jag tar en skogspromenad

Och njuter synen av blommor och blad

Då kommer det ena

Och andra

Minsann

Jag tar en pennstump i bilen

Och skriver för hand

(på p-biljetter, i marginalen på tidningen Land)

Om det sitter kvar tills dess



Min inre skrivare

Saknar struktur

Den är flyktig och nyckfull

Till sin natur

När flödet väl släpps på

Kan det forsa en dag eller två

Jag blir aldrig klok på hur

2011.07.22 poeter.se

Ängladamm

I en värld av stereotypa typer

där alla fasetter visar sig vara blinda

Där blir alla de alternativa liven

kvävda i sin linda



Där spirar ändå hoppet

på bleka, tunna stänglar

Fast det dör i långa loppet

Tynar bort och blir till änglar

2011.09.22 poeter.se



Bara månen ser...

En... två... sex... sjutton också!

Idén om fördelen med att vara singel

kommer understundom på vingel

Ibland drar det liksom en skälvande pust

genom kroppen, av kittlande, frustande lust

Det är väl inget annat att göra åt

man får hjälpa sig själv, ensam och kåt

Men det är i de stunderna man förstår

varför alla de där programmen går

med bönder och mammor och bacheloretter

och med Olle Waller som går där och sprätter

Och dejting på nätet och dansbandstrams

Undrar om det gick att hålla sams

med någon av hankön med schyssta intressen

Nej, fan, man klarade nog aldrig pressen...

2011.11.09 poeter.se

Mer än alla ord

Längtan

Är mer än alla ord

Längtan

Kastar allt överbord

Längtan

Finner alltid en väg

För längtan

Är ingen backe för seg



Saknad

Är det som kommer sen

Om längtan

Inget får igen

Saknad

Är en sorg inuti

När den bleknar

Är du äntligen fri

2011.11.11 poeter.se





Vi har bara varandra...

Framtiden lever i minnet

Citronträdet tappar blad efter blad

det gör mig först sorgsen,

men sedan glad

för i den mörkaste stunden jag ändå minns

den späda, nya grönskan

som ännu bara i min längtan finns

När jag lämnade dig efter vår kärleksakt

Alla orden bara tröt

så jag fick aldrig sagt

hur mycket jag gläds åt, älskade vän

att om en liten, evig tid

vara tillbaka i din famn igen

När gryningens undersköna dräkt

av myriader iskristaller

förintas i ett slag, av solens strålar täckt

och dagen står där naken kvar

vemodets skugga smeker minnet

av den ljuva natt som var

men en tillit fyller anden, hjärtat, sinnet

inför den evighet av nätter och av dar

som ska fyllas av all kärlek som vi har

2011.11.20 poeter.se

Årets mörkaste dag

Är idag årets mörkaste dag?

En månad kvar skulle det ju va

Är det en rubbning i vår atmosfär

Eller har någon gjort sig en svartaffär

Och sålt allt ljus till en annan planet

En sån där Bondskurk, säg det, den som vet

I ett märkligt rymdskepp som liknar ett slott

Med bikinibrudar, hejdukar och pansarskott

Och som platsar i Helvetet



Eller kanske är solen förbannad på oss

För att vi bara plundrar och våldtar och slåss

Kanske lyser hon med sin frånvaro ett tag

För att även den starkaste ska få bli svag

Så att vi ska bli tvungna att tänka till

På vad som är viktigt av allt det vi vill

På hur vi ska forma vårt framtida liv

På vad som är hållbart i långt perspektiv

Den girige framstår nu som imbecill



Jag tror ändå det är årets mörkaste dag

Men man kan säkert bli dubbelt upp så stark

Som belysningen över oss är svag

Över städer, över vatten och mark

Jag tänder alla ljusstumparna jag har kvar

Tar till alla sommarsolbilder jag har

Häller upp äppeldrickan i ett vackert glas

Sätter en tallruska i en stor vas

Och världen blir underbar!

2011.11.21 poeter.se





Det är dags att gå hem

I frid och kärlek

Tack för 17 år av liv

En liten grav

När man står och gräver en liten grav

Och tårarna droppar ner på ens fötter

Man får ta i för att kunna hugga av

Mängden av omgivande rötter

När man står och gräver en liten grav

Känner man hur rötterna slits av

Och sedan finns inga mer krav

Bara tomheten som gör så ont



När man står vid en liten grav

Man ville allt men inget gick

Och inte hjälpte det vad man gav

Men man minns med kärlek allt man fick

När man står vid en liten grav

Inte riktigt färdig att ge sig av

Foten har mist sin vardagstrygga trav

Och hjärtat det blöder sig tomt

2011.11.30 poeter.se





Poetisk livs- och dödsångest. Usch ja

Poeticitet

Se hur

Månskäran rakbladstunn
Filear orden direkt från min mun
Diktarjag
Stark eller svag
Lämna det jordnära
Innan nästa dag
Hur högt
Älskar jag mitt liv
Med allt det triviala


Ska nattens kalla kniv
Till essensen
Existensen
Nedskala
Vem är poeten
Svävande i etern
Utan medvetenheten
Om
Verkligheten


Vad är ett jag
Utan mänskligheten
Som speglar
Och speglas av
Poeten

Som molnslöjan svag
Är diktarjaget
Med blodet
Och hjärtat
Borttaget


Så kommer
Solen
Dagen
Ljuset
Läkande poeters sår
Smekande poeters hjärtan

Lyser frid över smärtan
Förjagar varje ångestspår
Gör poeten
Medveten
Om värdet i livsglädjen
Liksom i varje fallen tår

2011.12.28 poeter.se





Nyårsafton stängt, en nyårshälsning i förskott från forger

Sylvester

Vi räknar år

Vi mäter tid i dagar

Veckor blir till månader

i mänskligt styrda lagar

Du har sett oss

i all vår nyårsprakt

Du har hört oss

Hört alla storslagna

ord om framtid

och förändring

som vi sagt



Varje år har du stått

Rakryggad

Klädd i midnattsblått

Vad har vi lärt oss,

säg, Sylvester

om överdåd,

om frosseri, slöseri

ytlighet, poserande på fester

Skridskoskär på alltför tunna isar

tömda konton

gamla skulder, nya lån

Och media som visar

tusen nya sätt

att leva fram till nästa lön

på återvunna julbordsrester

2011.12.31 poeter.se





Tro, hopp och marknadskrafter

Den smala lyckan

Men så långt det har blivit till fötterna!

Vad ska jag nu ta mig till

Underkasta mig piskan och morötterna

Det är nog det minsta jag vill

Men jag måste faktiskt välja sida

Njuta och dö eller leva och lida



Matdagboken på nätet går ut

Och lockar med medlemskap

Bungystavarna reas till slut

En tusenlapp är visst ett kap?

Man lockar med pulverdieter

Diet Shake och allt vad de heter



Alla vill ha del av kakan

Från den fåfänges börs

Få rabatt på att fettsuga hakan

Köp en plastikresa om du törs

Eller ännu en träningsmaskin

Då blir du nog slimmad och fin



Paulùn säljer svindyrt torrfoder

Fast det finns bättre alternativ

Med smarta marknadsföringsmetoder

Tar varumärkena över ditt liv

Även Viktväktarna sticker fram

Med för året ett pointsfritt program



Om man nu ska vara helt ärlig

Så finns det ingen riktig quick fix

Men medge att tanken är härlig

Även om det i samvetet sticks

Man kan lura sig själv för ett tag

Och man säljer sig alltid för billigt

Så länge som köttet är villigt

Och anden så eländigt svag

2012.01.02 poeter.se





Och så missade jag ju konfirmationen, så chansen hade ändå gått att få sitta med på tronen;)

Helgmålsringning

Helgmålsringning

Obönhörlig i sin styrka

Förbannelsen i

Att bo granne med en kyrka



Tvingar mig tillbaks till lördag

När jag som bäst gör dag

Till natt och natt till dag

Förbannad vare jag



Som har sovit, sjuk och svag

Av feberdrömmar slagen

Till klockors oupphörliga slag

Tvingas möta den flyende dagen



Helvetet

Det finns här i vår tid

Och himmelriket

Alldeles bredvid

Vi slungas däremellan hela livet

Beroende på var vi sätter klivet

Djävulen är bara ett av våra jag

Gud är energin som fyller varje dag



Helgmålsringning

Ekot tonar bort till sist

Nu får jag väl som vanligt

Heta Antikrist!


2012.01.07 poeter.se







Framåt, uppåt

ligger här inne och ser det underbara där ute

Snöfall

Det snöar

Stora, mjuka flingor



Det pirrar

Så barnsligt i magen igen



En längtan

Till vita orörda vidder



Att leka

Som barn på nytt med en vän

2010.11.20 poeter.se




Att ha överlevt ännu en november är som att ha gått hela vägen från Hades i Orfei fotspår och bara väntat på att han skulle vända sig om.

Från svart till vitt

Idag är en riktigt bra dag

Början på en ny och bättre tid

Borta är den dödligt svarta hösten

Gnistrande, glimmande vinter tar vid

Nu går det att leva och andas igen

Sträcka ut handen och vara en vän



I natt är himlen blånande svart

Jag följer en stjärna men vet inte vart

Dras med in mot Universums mitt

Till den kärlek som inte söker sitt

Nu finns det inget som gör mig rädd

Inga demoner når längre min bädd



I morgon börjar livet på nytt

Det bästa är kvar och det andra är bytt

Det nya är vitt som ett oskrivet blad

Att fyllas av mening rad efter rad

Något magiskt väntar där ute på mig

Om jag bara törs välja en främmande stig

2010.12.01 poeter.se


Man döps mot sin vilja, att hata sitt namn blir som att hata sig själv.

Efter många år bytte jag bort namnet som aldrig var mitt.

Ingen Anna

Ni gav mig en falsk etikett

Ni gjorde det på ert sätt

Trots mina rop

Bars jag till dop

Utan respekt för min rätt



Jag bar det med tålamod

Fylld av hat men låtsat god

Tappade initiativ

Och respekten för liv

Sålde min själ och mitt blod



Kraften tog slut och jag dog

För jag bara gav och aldrig tog

Utan själ och hjärta

Glädje eller smärta

Och ingen fick någonsin nog



Återfödd uppspydd på land

Nya hårdknutna band

Jag älskar dig, men förstå

Orkade inte, var tvungen att gå

Med minnet av ditt hjärta och din hand



In i mörkret och dimman igen

Vad var förr och vad kommer sen

Vad är här och när är nu

Vad är jag och vem är du

I kaos föddes betydelsen



Jag är jag och jag älskar mitt liv

Och jag tog till slut initiativ

Namnet jag bar

Finns inte kvar

Utom i några gamla arkiv

2010.12.09 poeter.se




Tänder den sista stickan och drömmer...

In i värmen

En gång ska jag ta mig dit

Från mörkret

In i ljuset

En gång ska jag komma in

Från kylan

In i värmen

2010.12.15 poeter.se


Ja, det är sant! Ljuset har besegrat mörkret igen! Kraften vänds från ont till gott.

Ljuset

Det kom tillbaka idag

Var har det hållit hus

Blev åter så stark

Från att ha varit så svag

Och förlorat mitt jag

Återvunnit min själ

Nu syns det så väl

Mina ögons ljus



Tar milslånga kliv

Känner lusten i höften

Från mörker och död

Till ett kärleksfullt liv

Mitt alldeles eget

Svikten i steget

Ger magiska löften

2011.01.02 poeter.se

Kärleken bär

Kärleken bär ljuset

Hon är mor till glädjen,

Till modet och till hoppet.

Hon är givmild,

förlåtande och omtänksam



I mörkret krälar rädslan

På dess kropp diar hatet,

Vreden och misströstan

I dess spår gror girighetens,

Svartsjukans och bitterhetens frön



Rädsla finns inte där kärlek finns

Men kärleken kan fördriva rädslan

Med sitt ljus

Låt aldrig rädslan släcka din kärleks ljus

Håll det högt, alltid

2011.04.25 poeter.se

Trots allt

När varje steg känns som du trampar på din egen grav

När ångesten drar ner dig i sitt bottenlösa hav

När du simmar trött i hopplöshetens dyning

Minns då att det är inte alla skepp som går i kvav

Och det är alltid mörkast före gryning

2011.11.22 poeter.se

Grannarna från Somalia

Jag har slitit idag och förtjänat min lön

Det känns som om allt tar emot

Tre flickor leker och skrattar i snön

De rullar stora fluffiga klot

Jag går i en snöbollsupprullad stig

och tappar min griniga min

När den största flickan ler mot mig

och säger: Snö är fin!



Tre unga kvinnor i min trappuppgång

En lördag för en tid sen

De stretade med en golvlampa lång

Och stolar med spretiga ben

Jag gratulerade dem till deras fynd

Och tänkte: Vad vi är lika!

Jag sov för länge, det var ju synd

Även jag gillar loppis och fika



Mina grannar som kom från Somalia hit

Är alltid så vackra och glada

Vem vet vad ni gått igenom för skit

Och hur mycket ni har tagit skada

Det doftar så gott ifrån köket hos er

Av en spännande matkultur

Jag blir så glad varje gång jag ser

Blommande dräkter, ögon som ler

Jag lär känna er lite mer och mer

Vilka grannar jag har, vilken tur!

2011.12.07 poeter.se

Inga hästar hemma

Känslors seger över förnuft

Lungor som längtar morgonluft

Styrkan i språnget som tas av lust

Rymden fylls av klapper och frust



I glädjen som befriar

Ditt hjärta stegrar och skriar

Inga stängsel och gränser

Bara stjärnor som glänser



Slösa med din energi

Du är vacker stolt och fri

Du vet att allt du ger ut

Får du tillbaka till slut

2011.12.22 poeter.se





Det är inte livet som rusar fram, det är vi. Livet är ju bara här och nu. Spring inte ifrån det.

Nu

Det var nu du skulle leva

Förstod du inte det

Då

Det var ju då du var

i nuet

Då

När du saknade

tiden som gått

När du jagade mot framtiden

Fyllde ditt nu

med allt

som inte var



Det är nu du lever

Idag

I stunden

Vad spelar det för roll

Om du har en morgondag

Eller ingen

Den finns inte

Nu

Varför sörjer du

kärleken

som aldrig blev

Varför begråter du

Kyssarna

som du aldrig ska få



Det finns bara ett nu

Det finns bara en du

Kärleken är oändlig

så älska nu

Och kyssarna är otaliga

så slösa dem idag

Fyll ditt jag

med livets behag

Var ditt du

Lev din dag

Allt du har

Är idag

2012.01.07 poeter.se