Avbrott

I vargtimmen kom hon hem

darrande, matt i varje lem

minnen av barfota dans

på ett kalhygge någonstans

men fötter i kylande mossa och bär

syntes när hon tittade där

klädda i röda skor

Av blygsel föll hennes blick

Tordes ej möta den hon fick

under dansen den natten

ovan eld, under vatten

hörde, sjöng de manande orden

som kom från kroppen, från månen, ur jorden

Där allt det fördolda bor

en trånad så stark vällde fram

Hon gav sig själv som ett offerlamm

i en urgammal fruktbarhetsrit

Magin var ren och månskensvit

Så genom skogen och rymden det röt

All magi det vrålet bröt

En kraft obestämbar och stor

I trans i flykt över ris och snår

i land där inga vägar går

De oynliga visade vägen

för de flyende stegen

Ännu hörde hon sejdesången

vid porten, uppför trappuppgången

Någonting vet var hon bor

 

Riten som så bryskt blev bruten

strävar att bli återknuten

Än fullmånens glans är kvar

den fulla styrkan nu den har

Natten bjuder än en chans

till fullbordad månskensdans

På hennes mod allt nu beror

 

 

 

Men vad du nu än tror

så hade hon inte röda skor

De ska stå kvar i skåpet

i sovrummet

i lägenheten

i hyreshuset

 där hon bor

Hon törs inte titta där

Vill inte veta hur det är

Fokusera, rena, meditera

nattens resa preparera

Ta bort dessa röda skor!

något ondskefullt i dem bor