Livsval och att våga vara

Några ojämna rader inspirerade av LPWJ

Det är roligare att gå i otakt

Och så springer man runt och letar sin like

Som hunden som jagar sin egen svans

Men om pusselbitarna är precis lika

Då får ju passformen inte en chans

Om alla jagar lakritsen i påsen

Och lämnar geléhallonen kvar

Smått missnöjda vi går sen

Och vet redan alla svar



Om man är så överens om politiken

Om modet och musiken

Och film och litteratur

Vad blir det då av dynamiken

Om någon är så irriterande lik en

Som ett par klonade djur i en bur



Kort sagt efter en liten stunds fundering

Oavsett både färg och regering

Spännvidden i ett ord som mångfald

ger i alla fall mig mycket mer mål och mening

än enahanda ensidig enfald

i en inbördes beundrarförening


2011.03.28 poeter.se

Igår var jag på fest. Träffade folk som berättade om sina spruckna förhållanden. Det har varit mycket sådant nu. (2010, förf.anm)

Den där dagen

En dag

Har jag inget kvar att ge till dig

Som du vill ha

Och det jag vill ha

Har du inte längre kvar åt mig

Då är det dags att gå iväg

Att ta detta värsta, svåraste steg

Att vara så stark

I det samma så svag



En dag

Är den över, den tiden som kanske var vår

Din och min

Tårar torkar in

Det väntar något bra

Lös upp bandet, släpp ut ditt hår

Låt vinden kyssa dig där du går

Rena din själ

Stärka ditt jag



En dag

Har du byggt ett eget liv

Du klarar dig

Utan mig

Utan det som var jag

Och du är bara ett substantiv

Mitt minne av flera års tidsfördriv

Det var bra, det var då

När det var du och jag



En dag

Innan allt är alldeles för sent

Kanske vi kan se

Om vi vill ta och ge

Orkar vi utkämpa ett slag

Söka det som var starkt och rent

Vända vrede till kärlek och och taggigt till lent

Frågan är vad vi verkligen vill

Om vi står där en dag

  2010-10.31 poeter.se  

   
Det är avskyvärt, det är livsviktigt och det är jävligt spännande!

 

Som fågeln Fenix

Viljans kamp mot elementen

Hatet blossar denna oväderskväll

Svär och förbannar min dumhet

Så galen, så irrationell

Varför går jag här i plågor

Och drömmer om Helvetets lågor?



Varför gjorde jag detta val

När ljusen och sängvärmen fanns

Vad ville jag provocera

När jag gick någon annanstans

Jag är så trött på mitt liv

Jag går med ilskna kliv



Jag är less på den jag är

En stackare av värsta sort

Så fort det tar emot

Vill jag fly och försvinna bort

Det är slut nu, förstår du, med det

Jag ska brinna i Helvetet



Jag ska brinna dag och natt

Jag vill inte ha något som stör

Det ska ske på mitt sätt, helt klart

Du får stanna där utanför

Inte se när jag rasar och gråter

Om jag lyckas kommer jag kanske åter



Det är smärta och vrede och hat

Det bänder och vänder och vrider

Alltför länge för slö och för lat

Det betalar jag nu och jag lider

Man måste gå in mera hårt

Ju mer det gör ont och känns svårt



Jag ska korsa Helvetet kust till kust

Du kan inte följa med mig

Jag känner en skrämmande, pirrande lust

Men ska jag någonsin mer få se dig?

Den här resan handlar inte om det

Det här är min egen angelägenhet



Jag brinner av smärta, av vrede och hat

mot gammal självdestruktivitet

Nu betalar jag skulden för att ha varit lat

Och levt under falsk identitet

Det ska uppstå ett annat jag

Ur askan en vacker dag



Jag vet inte vart det bär av

Om jag vinner är världen min

Jag hoppas att du kan förstå

Att jag satsar för att slå mig in

Såg du sedan min stjärna som brann

Då visste du att jag verkligen vann


2010.10.27 poeter.se