Två dikter om hösten

Lövblåsblues

Obeskrivligt oväsen utanför

Rymdman med stor maskin på rygg

Grov slang i behandskad näve

Ensamt löv dansar svanedans



Tvåtaktsmotors avgaser

Ensamt glasspapper far iväg

Maskinen tynger mannen krum

Enstaka tallbarr samlas på hög



Utdöd är piassava

Kratta finns ej mer

Skottkärra rullat sista resan

Länge länge sedan



Borta är tiden

Tekniken tjänade mannen

Nu är regeln

Mannen teknikens slav

10.11.15 poeter.se

Mötet

Idag mötte jag hösten

Jag stod och såg när den kom

Vad lönar det att protestera,

att försöka vända om

Den tar över i alla fall

Sorgtyngd, dov och kall



Nu kommer det stora mörkret

Jag ser redan nedtoningen

Hur mycket skulle man tända

för att kunna vända den

Om de kilowatten ens fanns

var skulle de hämtas nånstans



I år såg jag aldrig nån sommar

Jag står där den måste ha stått

Vad lönar det nu att begråta

den glädje man aldrig har fått

Ingen lek, ingen strand inget bad

Blott betong och asfalt och stad



Obönhörligt november

närmar sig för var minut

Jag vet, det är bara september

Men livskraften rinner ut

Jag vet inte om jag vill

möta en vinter till

11.09.12 poeter.se