Rosor äro röda, sossar äro blå. Det har den goda Mona nu tänkt att ändra på.
Extrakongress
Hjälp!
Man vill ta
mitt arvode
mina kontakter
mina gratisluncher
mitt dagliga
extrabröd
Hjälp!
Man vill ta
mina höga hästar
som hållit mig uppe
högt över stanken
av arbetarklassens
nöd
Hjälp!
Man vill ta
min fina blåa ordning
och låta pöbeln
måla om den
RÖD
2010.11.14 poeter.se
Vi päron, vi flyta…
Vi poeter?
Ibland blir jag riktigt förbannad. Vissa saker gör mig rent ut sagt vansinnig. Jag tror på alla människors lika värde, jag hatar blotta tanken på barnarbete och andra former av slaveri och förtryck. Att människan sätter sig över andra arter och tillåter sig skövla jorden som föder oss är oacceptabelt. Det är stora frågor som är lätta att ha en åsikt om.
Små, triviala ämnen kan också göra mig riktigt förbannad. Idag läste jag en text som höjde poeter till skyarna. Skribenten menade att vi som lägger ut våra alster här på poeter.se skulle ha starkare känslor än andra människor. Att vi skulle lida mer, älska mer och känna mer smärta än andra.
Här börjar främlingsfientligheten, detta att hålla en grupp människor högre än andra genom att lägga på dem en förmodad egenskap. Hur kan man påstå att den som kan vända ord på ett visst sätt, som kan uttrycka sig mer eller mindre begåvat i skrift, har ett bredare, djupare känsloregister än andra?
Det är inte länge sedan man tvingades erkänna att fiskar kan känna smärta. För länge sedan ansåg ”läkarvetenskapen” att spädbarn inte hade någon smärtuppfattning, varför man kunde utföra smärre kirurgiska ingrepp och andra plågsamma behandlingar på dem utan någon form av bedövning. Det verkar helt barbariskt idag, men det var gårdagens ”sanning”.
Det skrivna ordet har stor makt, pennan är starkare än svärdet, sägs det ju. Makt är inte alltid av godo. Tack för ordet!
2010.12.18 poeter.se
Ingen världshändelse?
Rörelsen
Nationalism
Globalisering
Girighet
Solidaritet
Demokrati
Fundamentalism
Sekularisering
Diktatur
Anarki
Egypten
Sverige
Kina
Haiti
Vitryssland
Sudan
Uppe, nere, åt vänster och åt höger
God och ond och fattig och rik
Fin och ful och lång och kort
Vem är vad och vad är vi och vart ska vi
Är vi där uppe
Som vi tror
Allt längre åt höger
Och de andra där nere
Som vi lärt oss
På väg mot vad
Välstånd
Slaveri
Kärlek
Tortyr
Guld
Skuld
eller
Frihet
Är vi på väg bort
Från
Eller hem
Till
Där vi trodde vi var
På vår lilla planet
Fast vi teoretiskt vet
Vi vet ju det
eller
Att i Universum finns inget upp
Eller ner
Bara en ständig rörelse
En dansande åtta i evigheten
2011.02.09 poeter.se
Dagliga under
Jag läser i nyaste Kommunalaren en insändare av en titelsjuk uska. Hon skäms för att kallas undersköterska, hon jämför med psykiatrins skötare och har visst fastnat totalt på det där med under.
Själv är jag både skötare och stolt undersköterska. Stolt för att jag i mitt jobb får göra underverk varje dag. Jag är en Undersköterska, och jag är älskad och uppskattad för det! Respekt, alla Undergörare!
2011.03.19 poeter.se
Världspoesidagen
Vårdagjämningen
Strida strömmar iskallt slask runt mina skor
Har svårt att hitta stämningen
Grått och råkallt i betongen där jag bor
Har en röd bil med en radio i
Kör en sväng, kan inte låta bli
Miljöstationen
Passar på att slänga lite papp
Vad sägs på kulturredaktionen
Jag trycker upp volymen med en knapp
Det är en dag idag som faktiskt angår oss
Lägg ner alla världens vapen, vänta tills i morgon med att slåss!
Världspoesidagen
De läser här och där ur texter som på prov
Inget alls särskilt pirr i magen
Jag blir för inga känslor något rov
Men tänker, det här kan ju faktiskt vi
Hej, kanalen, kom till sajten med Sveriges bästa poesi!
2011.03.21 poeter.se
Hej då, alla poeter!
Tänk att jag har varit en prinsessa hela tiden! Jag förstod väl att det här inte var allt.
Nu har jag packat, och det bär genast iväg till mitt slott som ligger en bra bit utanför staden Timisoara i Rumänien. En vinodling finns där också, jag ska uppkalla ett vin efter mig själv, tror jag.
Det gick fort det här, men det verkar som om alla mina släktingar där har dött med kort varsel. Jaja, de var väl så gamla…
Jag skickar ett vykort när jag kommer fram.
Ha det så gott!
Hennes höghet Forger
2011.04,01 poeter.se
Anybody listening?
Det kom en länk på min födelsedag. Min vän LPWJ har till min glädje skickat en låt med Queensryche. Jag tänker: Hur har jag kunnat leva så många år utan att ha träffat på Queensryche? Först irriterar det mig, det liksom går min ära lite för när.
Sen får jag en annan dimension i tänkandet. Jo, så här faller tankarna: Vilken tur att man fortfarande har så mycket kvar att upptäcka! Vilken glädje att man har nya vänner som ger nya avtryck och pusselbitar!
Att lyssna på Queensryche gör mig lika lycklig vid 50 års ålder som när jag var tretton och det var Uriah Heep som snurrade i kassettbandaren. Den svindlande känslan är identisk i en medelålders tant och i en trettonårig flickunge! Vilken aha-upplevelse!
Kanske var det en väldigt lång vinter. Kanske var det en tuff resa genom den första pärsen av klimakteriet. Kanske har den allt hårdare arbetssituationen krävt sitt.
Jag hade verkligen börjat tvivla på livet. Vitsen med det. Alla sjukdomar, åldrandet, rädslan för att mista de nära och kära. Livet efter femtio kändes som det hotfulla svarta molnet i fjärran. Man vet att det kommer, man vet att det blir mörkt och stormigt. Skräck, förstörelse…
Livet innan femtio har varit ett gatlopp. Som barn ville jag inget annat än att bli vuxen. Självständig. Stå på egna ben. Som vuxen gjorde jag alla fel. Jag rusade genom livet utan att riktigt uppfatta att det pågick. Jobbade. Jobbade året om. Jobbade på semestern. Jobbade jämt. Mitt barn föddes och växte upp, jag minns det som i en dröm, en jagad dröm om en ensam mammas kamp för det dagliga nödtorftet.
Kraschen, sjukdomen, läxan som gav insikter om livet, att det fanns ett annat slags liv. En längtan dit.
Nystarten, den urgamla kärleken och den nya förståelsen. Ett annat sätt att leva. Svårt, kontroversiellt. Kamp och flykt, kamp och flykt. Till sist modet trots rädslan att välja kärleken. Kärleken till den man har och lever med, den som står kvar när allt annat är ruiner.
Femtio. Det är gjort nu. Jag har allt jag behöver. Allt jag kan önska. Gästerna har åkt. Resterna, slattarna, de vissnande blommorna… Det är färdigt, passerat. Värre än så här blir det inte. Allt som är kvar är mitt. Allt som jag aldrig har sett, aldrig har hört. Dofter jag aldrig har känt. Alla val jag aldrig har gjort, allt mod jag aldrig har haft. All tid som jag aldrig har tagit mig. Aldrig, som i aldrig förr, inte som i aldrig mer.
There’s more to life than what we have known
Queensryche, Anybody listening, alltså. Tack LPWJ!
2011.04.04 poeter.se
Med anledning av kungaparets intresse för deckarlitteratur mm
Drottningen och kungen
Drottningen och kungen lever i sin sagobok
Där drottningen är vacker och kungen god och klok
De vill helst inte läsa realistisk litteratur
Där det kanske framgår att vi människor är djur
Sådan läsning är ju ej så munter, eller hur?
Drottningen och kungen, de kanske inte vet
Att där utanför slottet finns en annan verklighet
Poliser som kan våldta och stjäla och bedra
Flyktingar som skickas hem till döden mest var dag
Nej, en sån bild av Sverige, det vill vi inte ha!
Drottningen och kungen kanske borde ha pension
Tungt är att regera ens på låtsas en nation
Där snaskiga historier om kungar kryper fram
När de gör andra saker än att kela med små lamm
Och kaffe med ett särskilt dopp, det lyser med sin skam
Drottningen och kungen kanske skulle komma ner
På jorden ibland vanligt folk så att de kanske ser
Hur på riktigt verkligheten verkligen ser ut
Innan de upphäver sina majestäters trut
För alla sagor kanske inte har ett lyckligt slut
2011.05.13 poeter.se
När det svartnar
Bittra frukter
Denna oro
Smaken av metall
Så frusen
Måste alltid vara kall
Minsta värme
kan göra dig mjuk
Din längtan efter ömhet
måste kvävas
Presumtiva
relationer undergrävas
Besvikelse
skulle göra dig så sjuk
Se attityden
av konstant förakt
Helt förvriden
tolkning
av vad någon skrivit
eller sagt
Ångestfylld
är uppblåstheten
Orden forsar desperat
Falskt klingar
självmedvetenheten
Över eget ynkligt resultat
Stackars
Den som bara hatar
Och föraktar
Varje dag
försvinner
en bit olevt liv
De egenskaper
du hos andra ratar
Är som synonymer
Eller negativ
till något inuti som smärtsamt väcks
Att alltid
alltid förneka
Så stort är ditt komplex
Att aldrig
aldrig
Ska du vara med och leka
2011.05.23 poeter.se
Hört på Idol: ...Men, så originellt, en riktig Tracy Chapman... ...Men hur kunde du välja en så gammal låt, något trendigare hade kanske gått hem... ...Hon hade verkligen en egen stil, en riktig Björk.
Transträumerei
Så sträckte kanadagässen sin bana
för att likna, så gott de kunde, en trana
Och tranans trumpetande tal
Men se, hur stort det än var, deras antal
Hur inbilskt gässens skränande samtal
Deras flykt blev blott ett pekoral
2011.10.21 poeter.se
FN, FN, gamle vän...
dag när jag drack mitt 'kaffi'
FN som sällan gör rätt för sitt uppdrag
tycks visst vara uppfyllt av någon sorts
misshag
Nu ska det väl utdelas straff i
bland dem som tog död på Khadaffi
2011.10.21 poeter.se
The sky has no limits
Dikt och förbannad verklighet
Plötsligt påstås det att jag inte skriver som jag är
Som jag beter mig eller talar
Men jag tänker ju och drömmer just så här
I glädjestrålars ljus och i de mörkaste av dalar
Det jag du ser där utanpå
Det är min vardag trist och grå
Men i hjärtat dansar dikten vals i drömda salar
Verkligheten som den kallas, eller livet
som vi är satta att avtjäna
Om den behövs väl inte mera skrivet
om ej satirer, bittra, fräna
Det jag vill med min poesi
är en annan värld att leva i
Det är för mig ett syfte värt att tjäna
Vem vet vem vi är och vad och varför
Vad är just min resas ändstation
Vem är du att bli mitt egos språkrör
Vad vet du om vars och ens mission
Vad är väl en helt osjälvisk handling
Vem vet vem som är under förvandling
Känsla, dröm, skelett och intellekt
respons och reaktioner som relationer väckt
Allt och mycket mera ryms i en person
2011.12.06 poeter.se
Jag blev utmanad, nej, vänligt inbjuden, av Tor-Björn Fjellner (Mr T) och inbjuder likaså EMCA, Kim och Puzzle.
Och fast redan alla ord är sagda, inte minst av denne, min skrivarvän, på ett fört
JAG SKRIVER FÖR ATT JAG KAN
Bokstäver och ord har alltid fascinerat mig. Jag läste och skrev utan problem innan jag började skolan, och min debutroman kom 1967. För den intresserade kommer den ut som ett album bland utställningarna så småningom, men VARNING: Den är inte lämplig för känsliga personer!
Ibland drivs jag av en iver när jag skriver
Som när orkanen river och herrelösa fartyg driver
Då kan jag få ett driv som hotar skörda människoliv
Man kan nästan höra skriken och snubbla över liken
Men
De flesta orden skrivs när jag trivs
Och har fått något gott till livs
Då
Fast det känns som ett svek kan jag bli lite vek
och diktar ljuvt om smek och yster älskogslek
Ursinnigt skriver jag ibland med stumma fingrar och vredgad hand
om orättvisor och idiotier bland makthaverier och partier
Sen
Sorgen som har rätt till sin plats skänker jag luftiga diktpalats
Det känns som jag kommer lite närmare då till mina bortgångna älskade små
Helst
För att mig själv allra bäst behaga så skriver jag en riktigt barnslig saga
Om enhörningar och om nallar och troll, om ingen vill läsa, än sen, spela roll…
2011.12.15 poeter.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar