Om prinsar och troll

Ett gammalt bergatroll sitter och minns

Lyckligare tider, i en saga om en prins.

I skogens skugga vandrade de båda hand i hand

De kunde inte visa sig i människornas land.

Prinsen hade plikter gent emot sitt folk

Trollets hjärta värkte som stunget av en dolk

Det visste mer än prinsen, ty han var alltför ung

Att det är ännu svårare att avvika som kung

En dag måste bergatrollet fatta sitt beslut

Det reste sig på tunga ben och gick i skogen ut.

Måtte prinsen finna, medan han är ung

en värdigare drottning än ett troll, tills han blir kung

Måtte han bli lycklig, framgångsrik och klok

och bara minnas trollet som något ur en bok

Bergatrollets hjärta var inte gjort av sten

Det vandrar nu i evighet på sina tunga ben.

Trollet salta tårar vattnar än i dag dess stig

ty prinsens sista ord till det, de var ”Jag älskar dig”