måndag 27 augusti 2012

Mitt arbete

Jag har nu varit sjukskriven i fyra månader. Jag saknar mina pensionärer och arbetskamrater så enormt. Hoppas kunna komma tillbaka och jobba snart. Här kommer två jobbrelaterade texter:


2010-09-30 poeter.se
Arbete befordrar hälsa och välstånd och förhindrar mycket ångestfyllt grubblande

Jag arbetar - alltså är jag



På jobbet går det att leva för där vet jag vad jag gör

Aldrig på hela dagen behöver jag känna att jag dör

På väg mot parkeringen, när jag har stämplat ut

Då vrider sig hela magen till en stenhård jävla knut

Jag kan inte leva, jag vet inte hur man gör

Jag är dömd att vandra rastlös tills jag dör



Jag kan inte ta initiativ till något för det blir aldrig tillräckligt bra

Jag vill inte försöka koppla av och bara vara jag

Jag kan inte ha vänner för de ställer bara krav

Och så känner de sig svikna när man måste hoppa av

Jag kan inte andas, jag får bara ingen luft

Jag är dömd till galenskap i brist på sunt förnuft



Jag älskar dig, det tror jag för du är allt jag tänker på

Men jag vet inte hur man lever när man ska vara två

Jag vill ta plats och finnas men jag skulle aldrig be

Jag klarar inte av att bara sitta still brevé

Jag kommer inte nära fast jag vill bo under ditt skinn

Slungas blint tillbaka när jag tror jag kommer in



Jag kanske inte fixar den här resan hela vägen

Faktiskt är jag inte längre så särskilt benägen

Men det känns som om jag gjort det så många gånger förr

Jag kommer aldrig in där bakom Paradisets dörr

Jag kommer aldrig dit fast jag försöker vara rar

Mig är det alltid till slut bara Djävulen som tar


Den här texten skrev jag när en brukare som jag var väldigt god vän med var svårt sjuk:



Alltid har man så mycket osagt






Längtan eller saknad




Längtan och saknad är så lika ibland

Finns det kvar eller har det runnit bort som sand?

Längtan till det som kommer tillbaka

Saknad efter det du har fått försaka

Det är svårt att veta om man får ses igen

När Döden hotar en nära vän

Jag törs inte sakna dig,

Du får inte fattas mig

Ge inte upp utan att slåss

Vi längtar så hemskt, kom tillbaka till oss!



Om jag bara fick en andra chans

Att träffa dig någon gång någonstans

Då skulle du få veta, min vän

Att jag har kommit tillbaka igen

Och jag kan följa dig på din svåra väg

Vi ska göra den resan värd varje steg

Jag sa bara kanske när jag gick

Då var det något som brast i din blick

Men jag kunde inte lova mer då

Riktiga vänner måste gå att lita helt och hållet på



Om du lyssnar utåt i sjukhusnatten

Så ska jag viska så tyst som vatten

Berätta om allt jag har gjort och sett

Om vad som var fel och vad som blev rätt

Du ska få se mina bilder till slut

I morgon ska jag börja skriva ut

I natt ska vi drömma tillsammans, min vän

Så orkar du sen välja livet igen

Jag har sett att din livslinje har tunnats ut

Men låt oss stjäla från Döden varenda minut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar