2010-09-30 poeter.se
Arbete befordrar hälsa och välstånd och förhindrar mycket ångestfyllt grubblande
Jag arbetar - alltså är jag
På jobbet går det att leva för där vet jag vad jag gör
Aldrig på hela dagen behöver jag känna att jag dör
På väg mot parkeringen, när jag har stämplat ut
Då vrider sig hela magen till en stenhård jävla knut
Jag kan inte leva, jag vet inte hur man gör
Jag är dömd att vandra rastlös tills jag dör
Jag kan inte ta initiativ till något för det blir aldrig tillräckligt bra
Jag vill inte försöka koppla av och bara vara jag
Jag kan inte ha vänner för de ställer bara krav
Och så känner de sig svikna när man måste hoppa av
Jag kan inte andas, jag får bara ingen luft
Jag är dömd till galenskap i brist på sunt förnuft
Jag älskar dig, det tror jag för du är allt jag tänker på
Men jag vet inte hur man lever när man ska vara två
Jag vill ta plats och finnas men jag skulle aldrig be
Jag klarar inte av att bara sitta still brevé
Jag kommer inte nära fast jag vill bo under ditt skinn
Slungas blint tillbaka när jag tror jag kommer in
Jag kanske inte fixar den här resan hela vägen
Faktiskt är jag inte längre så särskilt benägen
Men det känns som om jag gjort det så många gånger förr
Jag kommer aldrig in där bakom Paradisets dörr
Jag kommer aldrig dit fast jag försöker vara rar
Mig är det alltid till slut bara Djävulen som tar
Den här texten skrev jag när en brukare som jag var väldigt god vän med var svårt sjuk:
Alltid har man så mycket osagt
Längtan eller saknad
Längtan och saknad är så lika ibland
Finns det kvar eller har det runnit bort som sand?
Längtan till det som kommer tillbaka
Saknad efter det du har fått försaka
Det är svårt att veta om man får ses igen
När Döden hotar en nära vän
Jag törs inte sakna dig,
Du får inte fattas mig
Ge inte upp utan att slåss
Vi längtar så hemskt, kom tillbaka till oss!
Om jag bara fick en andra chans
Att träffa dig någon gång någonstans
Då skulle du få veta, min vän
Att jag har kommit tillbaka igen
Och jag kan följa dig på din svåra väg
Vi ska göra den resan värd varje steg
Jag sa bara kanske när jag gick
Då var det något som brast i din blick
Men jag kunde inte lova mer då
Riktiga vänner måste gå att lita helt och hållet på
Om du lyssnar utåt i sjukhusnatten
Så ska jag viska så tyst som vatten
Berätta om allt jag har gjort och sett
Om vad som var fel och vad som blev rätt
Du ska få se mina bilder till slut
I morgon ska jag börja skriva ut
I natt ska vi drömma tillsammans, min vän
Så orkar du sen välja livet igen
Jag har sett att din livslinje har tunnats ut
Men låt oss stjäla från Döden varenda minut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar